Hässleholm kulturhus: Julia Peirone
Boy without shirt
KONST. Ett ögonblicks stilla scenario utspelar sig framför betraktarens iakttagande blick.
Fotomontage med en fascinerande precision bjuder åskådaren på ett stycke regisserat skådespel
i nattsvart mörker.
I Julia Peirones fotoserie har nya händelser konstruerats med människor och djur, hämtade ur andra
kontexter. Rollbesättningen består främst av unga flickor. Den tematiska karaktären är tydlig och
fram träder en avvaktande och iakttagande hållning med ett svårdefinierbart utanförskap. Ofta finns
en klar barriär mellan bildrum och yttre verklighet, en envägskommunikation.
Som åskådare kan jag bara bidra med tankar och reflektioner om dåtida och framtida historia.
En fascinerande tanke är den om människan som marionett inför livets vägskäl. Den evigt obesvarade
frågan om egna val kontra förutbestämda skeden och händelser. Hisnande känsla gentemot invaggat
förtroende om meningen med allt som sker.
Julia Peirone har en lång och gedigen utbildning vid både Konstfack och Högskolan för fotografi och
film. Hon bor och verkar i Stockolm. Med utställningen Night Spots på Hässleholm Kulturhus ställer nu
ut en samling fotomontage.
Nytt i utställningshallen är ett mindre rum där det visas en video med ett antal fotografier av
konstnärinnan med samma tema. Lågmält och oengagerat beskriver en kvinnoröst bilderna med några
få ord. Samma bilder är återkommande fast med mer och mer komplicerade beskrivningar.
Kanske är det Peirones rötter i en annan kultur (Argentina), som ger henne förmånen att kunna träda
både i och ur en kultur för att beskåda den ur olika vinklar och med skiftande värderingar. Bakom hennes
bilder finns uppenbart ett slipat öga med en välutvecklad känsla för att ur det motiviskt enkla och tillsynes
banala lyfta fram basala och existentiella frågeställningar.
Spänningen i Peirones fotografier ligger i hennes svårdefinierbara känslostämningar. Ömsom råder
ömsom komik beroende på vilken referensram vi använder oss av. Barnets, tonåringens eller kanske rent
avmed en åldrings visdom?
Spontant och enkelt finns det alltid en koppling mellan titel och motiv som i Flicka med hundar och alla de
andra motiven. Titel och motiv är synonyma. Men, beroende på hur vi väljer att se skulle det lika gärna
kunna vara "Flicka med varmkorv" eller varför inte "Flicka med huva".
Det som i en fysisk verklighet är regisserade konstellationer mellan objekt och individer, kan åskådliggöra
allt från stereotypa könsbilder till det lilla barnets känsla av skuld och straff. Det som fängslar är hur man
drabbasav en tolkningsiver, ett sökande efter dolda motiv. Men, till syvende och sist ställer jag mig frågan
om sökandetefter betydelser och meningsskapanden är det primära. Kanske är det helt enkelt bara vad det
ser ut att vara.
Angelika Engh